SOLEN & MYRAN
Solen, Mars och Björklunds lärarinna Margareta
– Så otroligt skönt att valet tar slut, tänkte jag för några veckor sedan. Inte för att det inte varit en intressant valspurt men det stod mig upp i halsen. Annie Lööfs välstrukna kläder, Björklunds tjat om sin lärare Margareta och Löfvens förvånansvärt neutrala uppsyn. Reinfeldt lyfter ju i alla fall på ögonbrynen ibland.
Jag har funderat på hur otacksamt det måste vara att jobba som just politiker. Du får ju aldrig hundra procent medhåll. Jag kan inte tänka mig att hundra procent röstat på samma parti eller människa någon gång. På ärligt sätt då, menar jag. Inte Nordkorea-sättet.
Ta en sådan som Hägglund till exempel. Han är säkert en sympatisk och trevlig person men han vet att bara ungefär 5 % av Sveriges befolkning verkligen tycker som honom. Han är, vid varje val, några tusen personer från att gå från en av Sveriges mäktigaste män till att inte ens få rösta om hundbajspåsar i riksdagen. Tänk om bara 5% tyckte att en annan gjorde ett bra jobb. ”Hej Alex. Det här är din chef. Vi har tagit reda på att fem personer av hundra tycker du gör ett bra jobb.” Vad svarar man på det? ”Tack…?”
Man hade ju fått magsår för mindre.
Den pedagogiska biten har jag också funderat över. De verkar ju vara någorlunda skarpa hjärnor de där partiledarna. Oavsett vem man håller med så är det duktiga på att snabbt komma fram till svar och ha mycket i huvudet. Sällan förklaras det dock så vanligt folk förstår. Det är skatter hit och dit, tonvis med utsläpp här och där och miljarder i kronor fram och tillbaka. Jag säger inte att jag hade lyckats bättre. Då är det ändå oftast ”bara” en 5-åring jag tvingas praktisera min pedagogik på.
Senast för några dagar sedan så undrade sonen varför man ser solen men inte mars.
– Det beror på att solen är mycket större, sa jag. Äntligen ett svar jag i alla fall tror att jag kan.
– Är Solen nära oss? frågade sonen.
– Nja, den är faktiskt längre bort än Mars till exempel.
– Varför ser man inte mars då om den är närmare?
– Jo för att solen är så stor och mars är så mycket mindre, svarade jag, igen.
– Kan man se mars om man tittar noga då? Försökte sonen optimistiskt.
– Nej, alltså. Tänk dig att det ligger en myra här på bordet. Den ser du ju knappt fast den är så nära. Men lampan som står där borta i fönstret den ser du, fast den är längre bort. Så ibland kan stora saker synas som är längre bort och mindre saker som är nära inte ses alls. Förstår du då? frågade jag, otroligt nöjd med min pedagogiska utläggning.
– Pappa. Om du var en jättestor myra. Skulle du vara större än solen då?
Och i dialogen med min 5-åring inser jag att politikernas svar egentligen inte spelar så stor roll. Allt beror på vem som tolkar dem.
Återigen är jag besegrad av en femårings frågvisa intellekt. Det är okej. Det kommer hända igen.
