GLADIATORN
Följande text publicerades i Falkenbergsposten 26/3 2015:
Den femåriga världsbilden
Min son är inne i en mycket intressant period. Förutom fotboll så är Gladiatorerna på TV4 det bästa som finns i livet. Lägg därtill sockerintag och jag antar att det för honom inte finns en högre nivå av lycka. Tänk så okomplicerat livet vore om man själv befann sig i en 5-årings värld. Att man inte ens skulle reflektera över deklaration, Vab och trädgårdsarbete utan att ens största bekymmer var vem tusan han den nya gladiatorn i den förbiskymtande reklamen var!? Och sedan med blandad förtjusning, pirr i magen och ångest över att inte veta utsätta sin stackars familj för outtröttliga frågor på ämnet.
När denne 5-årings relativt begränsade värld inte kan bli mycket större, expanderas den lavinartat och explosivt då det visar sig finnas 2 stycken (TVÅ!) av den jättelika gladiatorn Bullet. För er som inte är lika inbitna Gladiatorerna-fans som undertecknad, eller om ni helt enkelt inte har barn, så är Bullet egentligen amerikanskan Christy Bacon med ett förflutet som basketspelare i svenska klubbar som Luleå och Solna. Hon har även en tvillingsyster. Och hon är Bullet, den mest skräckinjagande och mest ostoppbara gladiatorn i mannaminne.
Godispåsen föll långsamt till marken och världen runt honom stannade upp. För oss några år äldre kan jag tänka mig att han befann sig i något slags vakuum som påminde om The Matrix. Men istället för vinande kulor runt honom i slow motion hör han någonstans i fjärran Gladiatorernas kommentatorer upphetsat skrika ut denna tv-chock! Någonstans i detta kaosartade tumult tänker han ”Detta är slutet. Livet kan omöjligt bli större och bättre än det här!” Popcorn flyger, glas välts och jag antar att scenen som utspelar sig framför mig och min sambo bara kan jämföras med när någon vinner en riktigt stor summa pengar och blir galet extatisk.
Frågorna som nu kulsprutas ur honom där han sittande i soffan studsar upp och ner är många.
– Hur kan dom vara två? Har dom klonat Bullet? Pappa! Pappa! Kolla, kolla, kolla! Mamma, tror du dom känner varandra?!
Till slut lugnar han ner sig och slänger sig utmattad ner i soffan. Han är vid det här laget tillfreds. Ungefär som när en riktigt tjock och hungrig människa precis är klar med en buffé. Trött och lätt leende. – Pappa, det finns två Bullet, konstaterar han tyst leende och ögonen tindrar när han ser på mig.
Det är där, precis i det ögonblicket man önskar att han inte blir äldre. Tänk att få bevara den världsbilden som 5-åringen i trygga Falkenberg har. Eller låt mig omformulera mig, tänk om alla 5-åringar i världen kunde få samma världsbild som min 5-åring. Att deras största bekymmer var om de två identiska Bullet verkligen känner varandra.
Sedan vaknar även jag ur mitt vakuum. Han ska ju växa upp och bli gammal. Dessutom ska han bli fotbollsspelare, hockeyspelare, hockeymålvakt, fotbollsmålvakt, ha samma jobb som pappa, bli domare, hockeydomare, sjungare, och gladiator. Och hur stor han än blir så kommer Bullet fortfarande vara lika skräckinjagande då som nu.
