SOFFKÖPET
Följande text publicerades i Falkenbergsposten 4 juni 2015:
Både jag och min sambo tillhör de mer impulsiva människorna. Eller min sambo tillhör de mer impulsiva människorna och jag följer med. Mest för att jag inte orkar motsätta mig diverse dumma idéer eftersom jag vet att jag till slut får följa med ändå. Motsätter man sig inte idén från början blir det betydligt bättre stämning under själva utförandet.
Min älskade sambo hittade en morgon för några år sedan en soffa på nätet som hon bestämde att vi skulle ha. Extremt nedsatt pris dessutom. Butiken låg utanför Hässleholm någonstans och vi (hon) bestämde snabbt att en dagsutflykt gör gott för kropp och själ. Vi lånade en mindre lastbil och lämnade in sonen hos mina föräldrar innan vi glada i hågen fortsatte vår dagstur söderut.
Vi körde fel första gången efter ungefär 17 minuter. Det visade sig att Google maps tyckte vi skulle ta den betydligt mer effektiva ”genvägen” inåt landet. Halt väglag och skitiga vägar innebar en snabbt smutsig framruta. Spolarvätskan fanns det såklart ingen. Ett flertal stopp på vägen mot vår soffa och manuell avtorkning av framruta blev lösningen. Lägg därtill den smygande kylan så tillkom även frostskadade händer.
För att skoja till vår roadtrip ytterligare så visade det sig att de förbestämda vägvalen Google Maps serverat oss var avstängda. Detta innebar att vi nu tog oss ännu djupare in i de skånska skogarna. Asfalterade vägar övergick i grusvägar. Grusvägar övergick i skogsmark. Förhållandet sattes på prov när man nu ifrågasatte grundidén. Behöver vi ens en ny soffa? Temperaturen utifrån letade sig nu in i den redan kyliga lastbilshytten och vi brummade långsamt vidare i det hala väglaget. Det som gjorde färden ännu mer spännande var att bensinen började ta slut. Farsans gamla uttryck ”– På reservtanken klarar vi oss till Göteborg och tillbaka” bidrog, konstigt nog, inte heller till bättre stämning i hytten.
Många timmar och avtorkningar av framrutan senare kom vi till slut fram. Soffan lastades på. Nästa problem - Spännband. Finns det någon vettig människa i hela världen som vet hur Spännband fungerar? När det började regna is satt sambon i butiken med en kaffe samtidigt som mina nu iskalla, blödande fingrar försökte spänna fast soffan.
45 minuter och två amputerade händer senare och vi var på väg hemåt. De skånska skogsvägarna förbyttes i skånska landsvägar i fullständig storm. Den obefintliga sikten gjorde att vi tog oss fram i snigelfart. De sista milen hem kördes med varningsblinkers på motorvägen samtidigt som vi varannan kilometer fick stanna och lägga tillbaka plasten som vill lämna soffan.
Väl hemma igen ställdes soffan på plats. En fin soffa. Den blev dock inte så billig till slut med tanke på bensinåtgången. Som tur är överlevde vi. Vi bor fortfarande ihop. Och jag åker fortfarande med på impulsiva resor. Annars hade jag ju inte haft något att skriva om.
