VINTERMÖRKRET
Följande text publicerades i Falkenbergsposten 22 oktober 2015:
Jag har många gånger berört ämnet väder. Jag har skrivit om förfrusna fingrar när man skrapar bilen. Om kyla på morgonen när man åker till jobbet men böljande, tropisk hetta när man ska hem igen. Hur vana vi än är över vårt svenska väder så upphör det aldrig att förvåna oss.
En annan självklar del i våra nordiska liv är mörkret. Likväl blir man lika förvånad varje år. ”Oj, vad mörkt det är om mornarna”, säger man till folk. Som om mörkret bara är en tillfällighet. Det är ingen tillfällighet. Det är så våra liv ser ut överlag. Det är ljuset som är tillfälligt.
Ändå blir man lika chockad varje år i oktober. Man ligger under sitt stora, mjuka täcke, perfekt varmt. Inte sådär jobbigt sommar-varmt som ALLTID sammanfaller med irriterande flugor. Jag kan höra hur det låter hos flugornas sambandscentral; ”Jaha ja, nu håller temperaturen under täcket cirkus 47 grader hos Bennheden. Skicka in Bosse”. Och så börjar flugan surra. Och flyga nära ansiktet. Långsamt, långsamt flyger han. Man själv befinner sig i gränslandet mellan sömn och vaket tillstånd. Man hör minsta vingtag flygfät tar. Helt plötsligt tystnar det och man nästan höjer på ögonbrynen i sömnen för att dubbelkolla att Bosse gett sig av. Men precis i det ögonblicket man börjar falla i djupsömn igen så ”bzzzz”.
Hur som helst. Nu är det perfekt varmt under täcket. Klockan ringer. Fortfarande kolmörkt i sovrummet. Alltså inte en strimma ljus. Elementen har inte riktigt kopplat att det är höst. Så känslan att hellre ligga kvar under täcket är starkare än under någon annan tid på året.
I ett negativt ögonblick vill jag påstå att våra liv är ett antal somrar. Och det som levs däremellan är bara transportsträckor till dessa somrar. Men som Karin Boye skrev ”Visst finns det mål och mening på vår färd. Men det är vägen som är mödan värd”.Så jag antar att det är alla dessa förbannade mörka mornar som sammantaget är våra liv.
Efter att ha skrivit den sista meningen kände jag att min syn på livet måste ses som en Lars Norén-pjäs. Så är självklart inte fallet. Jag älskar vinterhalvåret. Det för en massa positiva saker med sig. Höstlov till exempel. Det var ju kul en gång i tiden. Sen har vi glögg.
Just nu är det väl de sakerna jag kommer på egentligen.
Så den dagen jag står hos sankte Per och ska utvärdera livet så blir min sammanfattning något i stil med: ”Livet var inte dumt. Det innehöll både somrar, höstlov och glögg. Kan starkt rekommenderas. Ha det gött.”
Ps 1. Jag skojar bara. Jag gillar faktiskt hösten på riktigt. Inte lika mycket som sommaren dock.
Ps 2. Mina samlade krönikor finns nu i bokform på Falkenbergs Bokhandel. Spring och köp.
